Den här gången var jag helt ensam, ingen backup alltså. Jag gick ut för dörren och kände den kalla kvällsluften smeka min kind. Det var höst nu vilket gjorde mig lite sorgsen, studsmattesäsongen var över, ni som inte känner oss så bra vet kanske inte att vi hoppar nästan varje dag.. Man kan klart säga att vi älskar det. Men jag bet min läpp och gick vidare. Det var verkligen kyligt denna kväll, jag kunde känna den kalla kvällsluften in på min bara kropp, Jag rös till, men det var skönt. vägen dit var verkligen lång, kändes som om det aldrig tog slut men efter den långa vandringen så uppenbarade sig den gul/gröna björnen. Jag kände hur alla beskymmer försvann, utom mina kalla händer så jag började värma dom med min andedräkt. När jag väl var inne så stod den där försiktiga tjejen som jag inte vet namnet på, men hon är i 20 års åldern och är hemskt försiktig. Jag gick vidare till drickorna och tog ut en 1.5L Coca Cola, Jag la upp den på disken och sa med en vänlig röst "Den här tack." Jag log, hon log tillbaka. Jag la ner min Cola i en kasse och sa hej då. När jag gick ur blev jag lika förvånad som när jag öppnade dörren hemma, det var så ovanligt att bli slagen i ansiktet med en sån intensiv kyla. Jag började le utan anledning. Sen gick jag hem. /Johan

Jag ber om förlåtelse för att inte ha skrivit på dom senaste dagarna, Daniel har inte kommit hit dom 2 senaste dagarna och Ja... det är ju därför. Men jag kan lova er att nästa gång vi går ut kommer jag skriva så fingrarna blöder. Det är ett löfte. /Johan